Äntligen!

Idag kommer Kristoffer hem efter att ha vart borta sedan i söndags! Jag hatar verkligen att vara utan honom... Igår "firade" vi 1,5 år tillsammans faktiskt... Tiden går nästan läskigt fort men jag gillar det och hatar det samtidigt, bitterljuvt verkligen. Jag vill att livet ska gå framåt men det får liksom inte gå FÖR fort.

Idag tänker jag inte göra ett smack! Jag har flängt runt som en tok på sista tiden så nu blir det hemmahäng i väntan på att älsklingen kommer hem vid 00 inatt...

Trevlig torsdag!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0